Jag är poet. Jag gycklar ej med orden
fast jag är mera känd för glada visor
om dans och lustig älskog än för djupa
och doktorala ting i diktens form.
Jag vill se glada människor omkring mig,
att sprida glädje med min sång till luta
det sätter jag en ära i och gärne jag
skämtar bort en natt i glada lag.
Men orett vore det att helt förslösa
på stundens nöjen sångens dyra gåva
och bittert att i livets afton finna
utslocknat allt jag sjöng, liksom min röst.
Och därför vill jag dikta nya sånger,
ballader i det blå, ballader burna
på Ariels vinge och på skummets pärlor
dem havets svallvåg bär som diadem
Fra Evert taube, Ballader i det blå, 1948